Om vi inte kan komma till Italien får väl Italien komma till oss.
Efter pedikyren och före museet på mammadotterdagen käkade vi lunch....
i Italien.
Har man bara lite fantasi är det mesta möjligt:-)
Dagens bilder idag är från i fredags men ämnet kommer att bli något helt annat .....
eller vänta nu det har förresten en hel del kopplingar
med mammadotterdag att göra ändå när jag tänker efter.
Idag tänkte jag skriva om ett ........ja vad ska man kalla det för?
Fenomen, konstaterande, svennebananämne eller bara rent gnäll?
Helt enkelt något som har uppmärksammats
på allt för många sätt och ställen på sistone.
Nämligen att sitta fast i ekorrhjulet......
främst vad gällande jobb men i vissa fall även privat.
Om detta "nya" beteende är en blandning av brist på fantasi, vad man tror
att andra förväntar sig, jante, pandemin
eller andra faktorer är högst oklart men att det är ett kvinnligt beteende
det är i a f ett som är säkert.
Jag har inte hört en endaste man som uttryckt det …….
eller hmmmmm det kanske bara är så att jag missat det eller
att män inte har något behov av att ständigt påpeka det?
Ja så kan det vara!
Att mäta produktivitet till höger och vänster, ha deadlines,
ta snabba beslut och att arbeta behovsanpassat med täckning, och mål
är både min och väldigt många andras vardag.
Lägg sen till femtioelva uppföljningar, förändringar, omorganisationer, tidrapportering och lite effektivisering på det
är det såklart lätt att dras med och springa fortare och fortare på jobbet
för att sen inte orka ha en meningsfull fritid.
Med stressiga jobb plus en "fritid " med ett fastighetsbolag,
ett helt gäng SmåPrinsar och en LillPrinsessa med föräldrar,
ständigt nya inrednings och byggprojekt, planer, vänner, resor och upplevelser
kör det såklart ihop sig då och då här med
men att känna att det är lika med att sitta fast finns inte på världskartan.
Skillnaden i min ”manliga” värld är att livet alldeles för kort
för att slösa bort det på att gnälla utan att göra något åt det.
Det gäller att bromsa i tid innan man fastnar
och om man nu redan har gjort det .........
att hoppa ur fort som attan.
Det går bara man vill.
Jag vet att det är lätt att säga.......
men jodå visst går det att bryta invanda mönster och beteenden
det kräver bara extra målmedvetenhet och fantasi.
Glöm inte att det aldrig är för sent att börja med en ack så liten förändring.
Om det inte är ekonomiskt genomförbart,
möjligt eller om man helt enkelt inte alls vill byta jobb
kan man alltid kolla om det funkar
att gå ner några timmar i tid och istället försöka att hitta ett extrajobb
inom en helt annan bransch.
Eller bara något så enkelt som att bestämma sig
för att vända det negativa MÅSTE till det positiva VILL,
inte tro att man är oumbärlig och att våga säga nej.
O C H återigen .......sluta lägga energi på vad andra tycker!
Alla de där sakerna som är min jobbvardag
är en stor bidragande orsak och en väsentlig
del av succé, framgång och utveckling i de flesta företag
så se till att copa det till privatlivet med.
Om man nu väljer att se livet lite som ett företag
varför inte göra en verksamhetsplan för vardagen med vetja.
En med inbokad ledig tid, mål och en massa roliga saker att se fram emot.
även privat är ett bra och t om nödvändigt verktyg.
Alla har vi lika mycket tid skillnaden är bara hur vi väljer att förvalta den.
Några små saker som att
gå upp en kvart tidigare än planerat och starta dagen
med något oväntat som ger energi,
"andas" mer ute i naturen men framför allt att fira allt som går att fira
det motverkar både stress, bitterhet och springandet i hjulet.
En annan enkel sak är att avsätta tid för en extra rolig
"nödvändighet" varje dag istället för att spara allt till helgen,
semestern eller pensionen.
En daglig nödvändighet behöver inte alls vara stor eller tidskrävande,
mammadotterdagen och turistandet i egen stad var en av mina förra veckan
så visst har bilderna koppling till ämnet:-)
Det var några tankar om ett i mina ögon högst märkligt fenomen
och några "universaltips" på om inte att lösa problemet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar