Hej hej !
Hoppas allt är fint.
Här är snart min jobbhelg över och precis som väntat sa den bara svisch,
bara åtta timmar kvar sen ska jag åka hem, njuta kvällen
och en ledig dag imorgon förhoppningsvis utan att
behöva lämna tomten på Skogssäter.
Nedräkningen håller som bäst på den med,
bara tre veckor kvar till ytterligare en veckas ledighet.
Då har vi något riktigt stort att fira eller
om man ska var riktigt petig så skulle det egentligen firats redan
förrförra veckan men vi spar det till semestern.
Det är nämligen hela trettiofem år sedan vi svängde in på vår gata för allra första gången.
Unga, nykära och letandes efter ett hus med ”potential”
hade vi inte stora förhoppningar att just detta var det rätta.
Vi hade några måstekrav ….
tex att det skulle vara vackra fönster, kakelugnar men framför allt orört.
De flesta hus som var till salu på 80-talet var sönderrenoverade
och vi hade kollat på ett helt gäng såna när vi helt av en slump hittade the one …..
”Drömhuset” eller mer Drömkåken som i filmen ni vet.
Helt klart hade vi båda på oss de rosa glasögonen för vi såg bara potential
och möjligheter istället för hinder.
Under dessa 35 år vi bott här har vi hunnit att samla på oss en hel del ,
speciellt om man som vi har gott om plats, förvaring
och bra organiserat så är det lätt hänt.
Så var det inte riktigt från början men
vi har ju alltid haft möjlighet till magasinering
i flera förråd i fastigheten i stan.
Där förvaras b l a möbler som vi inte vill göra oss av med.
Även om det rensas ordentligt med jämna mellanrum
finns det mycket bra å ha i gömmorna.
Känslan när vi svängde in på vår gata den där försommardagen 1986
med lånad nyckel av mäklaren som inte ens tog sig tid till att följa med och visa
det osäljbara huset var att här ska vi bo resten av livet.
Den känslan finns kvar än idag och är lika stark nu som då.
Vi såg som sagt bara möjligheter
vad vi inte såg var det meterhöga gräset i den vildvuxna trädgården
inte eller avsaknaden av både dusch och tvättstuga eller fungerande kök .
Det avskräckte inte ens att det bara var kallvatten.
Vi föll för läget och såg fram emot allt jobb.
Med facit i hand har vi fått vårt drömboende precis som vi vill ha det.
Fått är väl fel ord ,vi har jobbat hårt för det då vi gjort i princip allt själva
och efter alla dessa år är det vårt största gemensamma intresse
och fortfarande ett ständigt pågående projekt.
Nya ideer kläcks och förverkligas,
inte för att det behövs utan för att det är kul.
När huset väl var vårt den där sommardagen 1986
och summan på hela etthundra trettiotusen var betald
hade det stått tomt i flera år.
Enda ägaren hade gått bort flera år tidigare
och systern som ärvt det orkade inte längre ha kvar det
då hon dessutom bodde en bit uppåt landet.
Det var inte ett helt lätt beslut för henne att sälja eftersom deras pappa byggt det
men så blev det.
Vi fick tillträde mitt i juli, gjorde det "viktigaste" och flyttade sen in första oktober.
Då hade vi i a f nytt kök, all el i huset var ny och omdragen, nytt avlopp var grävt,
vi hade ett helkaklat badrum MED varmvatten och tvättmaskin och ett sovrum.
Resten är en lååång historia och har ändrats och byggts
efter tidens gång och behov men för att sammanfatta det hela kort
är det i princip bara stommen kvar.
Allt annat är omgjort i samma stil eller bevarat där det har gått.
Det är isolerat, vi har golvvärme i stort sett hela huset
istället för såna där fina gamla mastdontelement ,
fönstren är utbytta mot specialtillverkade nya likadana som de gamla,
det är nytt tak och plåt och som sagt tillbyggt både här och där.
Vi har lusthus, garage, hönshus(visserligen utan inneboende),
lekstuga och spa/poolområde.
För att inte tala om allt jobb som gjorts i trädgården
med alla stenläggningar och murar.
Ibland är det nyttigt att påminna sig.
Hur bor du ?
I drömboendet sen länge
eller har det ändrats om vad som är det genom åren?
Oj vilka minnen som dök upp och vad långt svammel det blev idag,
bäst att sluta och se till att avverka den där sista dagen på jobbhelgen.
Ha en fin start på veckan.
Kram B
