Tänk att det skulle ta hela trettiofyra år innan jag lyckades ta mig in i gruvan.
Ja för det är precis så länge vi har bott på berget.
I söndags blev det äntligen av och jag fick premiära
å inte vilken premiär som helst utan en världspremiär!
Här är eller i a f har det varit tradition att skolan låter barnen får ta del av kulturarvet
och den spännande bergshistorian vi har in på knuten
och mannen har även varit med dem på en guidad vandring
för många år sedan så alla utom jag har varit där.
Vi har sagt många gånger att vi ska boka in oss på en vandring
men det krävdes visst en världspremiär för att det äntligen skulle ske.
Världspremiären var ingen "vanlig" gruvvandring med historia och fakta
utan den tvärkulturella föreställningen
Då du hör stenar gråta.
Med specialskriven musik, ljussättningar, en herrans massa levande ljus
och konstiga "konstverk " i alla möjliga och omöjliga former
var det en helt magisk upplevelse i denna miljön.
Utrustade med hjälm och ficklampa samlades vi och ett gäng tappra
premiärsugna vid gruvingången.
När vi kom innanför fick vi först stanna och förvarna Bergafrun
att det kommer in människor i berget
vilket man tydligen alltid genom en ekande bergsklocka.
Gör man inte det är det inte säkert att man kommer ut igen!
Guiden såg till att det blev gjort
och sedan gick vår lilla grupp på led genom mörkret och upp i gruvsalen.
Efter att ha suttit ner en stund och lyssnat på specialskriven "ödessmusik"
som ekande så där lite lagom läskigt genom gruvgångarna
var det fritt fram gå runt och kolla på all konstig konst och ljussättningar.
Hela upplevelsen var fantastisk men inget att rekommendera om man har klaustrofobi.......
har man inte det var det magiskt och verkligen något väl värt att våga sig på.
Att få ta del av en världspremiär inom gångavstånd det är vardagslyx en söndag det.
Här inne i mörkret är det gruvgångar åt alla håll ....
och man vill man varken reta upp Bergatrollet eller Bergafrun
och definitivt INTE gå vilse.
Vi gjorde som tur var varken det ena eller det andra
utan njöt både av den trolska miljön och upplevelsen.
Vid in och utgången var det ännu mer konstig konst .......textil.
Säkert nån tanke med det med och den bidrog till stämningen.
Man nästan väntade sig att Bergafrun skulle titta fram mellan de fladdrande tygen.
Kram B
