Inget är som väntans tider …….
men nu ääääääntligen börjar daliorna leverera.
Bättre sent än aldrig.
I år blev det väldigt mycket färg på dem trots att flera av sorterna var betydligt mer pastelliga och blekare enligt förpackningarna.
Men men huvudsaken är att det blommar i odlingslådorna
och blir det bara inte allt för kallt och frost så kommer vi att ha blommor att frossa i länge för de är gigantiska,
helt översållade med knoppar
och en bra bit högre än mej.
Förra året kom säsongen hade vi en lång säsong,
de kom igång mycket tidigare
och jag plockade in stora maffiga buketter var och varannan dag
ända jag till mitten av oktober!
Jag verkar inte vara ensam om att det tog tid i år,
många jag pratat dalior med har det ännu värre och
är betydligt mer oroliga för att allt inte ska hinna slå ut.
Tack och lov står våra väldigt skyddade bakom ett högt plank
och med lekstugan framför
vilket hjälper både mot blåst och om temperaturen skulle få för sig att sjunka.
Än så länge känns det lugnt då det fortfarande är ljummet...
i a f på dagarna.
Ja för över en natt blev det verkligen en utmaning i vadskamanhapåsig.
Att sätta sig i en kall bil hemma i skuggan på morgonen
för att sen komma ut nio timmar senare på jobbparkeringen till
samma bil som stått i solen är som att ena stunden frysa
och andra kliva in i bastun.
Ja ja har man inte mer än de angenäma klädproblem är det inget att klaga på.
Ha en fin torsdag.
Kram B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar