Att utmana sig själv ett hundraåttiotvå meter över marken.

Vi startade första dagen i Thun med att åka några km utmed sjön 

och sen svänga av mot dagen första utmaning.....ännu en sak 

som vi hade på attupplevalistan.

Om bilderna i förra inlägget var som taget ur en saga 

är dessa mer som från ett vykort.

Efter sagolikt vackra serpentinvägar kom vi fram till 

den över trehundra meter långa svajande hängbron panoramabrucken i Sigirswill.

Ett hundraåttiotvå meter över marken är höööööögt kan jag meddela 

och jag får villigt erkänna det men först var jag tveksam om jag 

verkligen skulle ge mig ut på den. 

Men vad sjutton man lever bara en gång och att den skulle haverera just när vi gick över

kändes inte jättetroligt i synnerhet som vi var nästan helt ensamma.

Återigen konstaterade vi att det var en perfekt tidpunkt för alla

saker vi ville se och göra,

det hade inte alls blivit detsamma med en massa folk "i vägen".

och man vill INTE mötas mitt på heller för den delen.

Vi gick förbi några precis i början och det var fullt tillräckligt.

Kan meddela att det var en häftig känsla att ha gjort det

och så värt det för på andra sidan fick vi de mest fantastiska vyer man kan tänka sig.

En spegelblank sjö mot en knallblå himmel

med apler i bakgrunden kan man inte se sig mätt på. 

Om man inte hade pallat att gå tillbaka över bron fanns det vandringsleder runt 

och ner i dalen.

Att det var brant är bara förnamnet,

nerför hade kanske funkat men uppför vill man inte precis gå.

Efter denna utmaning var nästa upplevelse en baggis......

en bergbana som jag i vanliga fall inte är helt bekväm med

var som att sitta hemma i soffan. 

När ni läser detta är jag på resande fot igen men denna gång med jobbet,

dock inte till så här vackra vyer men väl till en annan världsmetropol 

nämligen Älmhult.

Ha en fin dag.

Kram B