Slutet på Norgeresan kan sammanfattas med två ord ......
kontrasternas kontrast.
Från den söta Pippi Långstrumpstaden via Tänndalen, Funäsdalen, Älvdalen
och femtioelva dalar till kom vi till slut fram till Vasaloppsmålet i Falun.
Där sprang jag på en fd kollega eller rättare sagt hon sprang på mej.
Efter det stoppet var det
vidare söderut för att checka in på hotell Rättvik
med reception i baren på restauran Diners 45.
Kontrasternas kontrast.
På Diners 45 fick vi flashback till vår frukostdiner i SanFransisco
som låg ett par kvarter från hotellet vi bodde på
när vi gjorde Californien.
Med skillnaden att i USA är det inte alls så välmatchat,
ingen frukostbuffé utan beställning via meny och inte heller
nån BelAir 56:a att sitta och äta i.
Men bäst att ta dagen från början ……
efter utcheck med fulladdad bil på hotellet
i Röros i Norge och en sightseeing i den söta lilla Pippistaden
hade vi inte långt till gränsen och svenska fjällvärlden.
Jag önskade att få se renar men det skulle jag aldrig ha sagt
för efter att ha räknat till fyrtiotvå stycken på och vid vägen
innan vi var i Funäsdalen fick jag äta upp det.
Då bytte jag till björn istället, tack och lov dök inte upp nån levandes
men väl två uppstoppade/fejk när vi stannade för lunch i Särna......
mitt ute i ingenstans.
Tänk vilket varierat land vi lever i.
Här uppe känns det verkligen som en annan värld,
stora skidorter fullt med turister varvat med ett gäng små bortglömda
ödsliga samhällen som Gud glömde.
Nu har jag inte varit längre norrut än Östersund
men om det inte är någonting mer än skog och fjällnatur mil efter mil
här kan man ju bara tänka sig hur det är längre upp.
Nu var vi ”bara” i ett ödsligt västra Härjedalen och Dalarna
men när vi närmade oss civilisationen var vi inte längre "ensamma".
Efter långa bilköer in mot Falun, ett laddstopp, kramkalas med
f d kollegan och en sväng runt kyrkan, Zorngården
och målgången av Vasaloppet
fortsatte vi till hotell Rättvik där natten var bokad.
Incheckningen på hotellet var i baren på Diners 45 och vi hade sån tur att
det var liveband där på kvällen.
Middagen intogs såklart på restaurangen,
ja för vem vill inte sitta och äta i en BelAir 56:a?!
Att bandet som bestod av en som sjöng och en som INTE gjorde det
spelade hellre än bra var ännu en upplevelse att lägga till bland alla andra.
Frukosten dagen efter serverades här med,
som sagt ingen meny utan buffé och såklart fanns
det en chokladfontän att doppa marshmallows i.
Bilden nedan får symbolisera x antal mil i ödemarken......
.... bildbevis på alla renar finns det gott om,
här är två av dem.
Om vädret varit bättre hade vi absolut stannat på fler ställen
men tyvärr visade sig inte fjällvärlden från sin soliga sida.
Stoppet i Falun både nödvändigt och planerat för där var det
dags för laddning som vi hittade
mitt bland uppbyggnaden inför cykelvasan.
Man kan säga att det var glest mellan snabbladdare från Röros till Falun.
Vääääldigt glest men med lite planering är det inga problem.
I Falun hade vi tänkt göra lite mer men eftersom det regnade
fortsatte vi istället direkt till Rättvik vilket visade sig vara ett bra val för där fick vi en händelserik eftermiddag och kväll.
Win win ……allting har en mening och Falun finns kvar om vi skulle hamna där uppåt fler gånger.
Å med det var en riktigt lyckad,finfin och väldigt minnesvärd
Normesterresa dokumenterad.
Om nån är sugen på vackra vyer, upplevelser och kontraster
kan jag verkligen rekommendera att göra en copypaste.
Kram B

