Hej hej från en mittiveckanutflykt!
En sån där tyst alldeles ensam miniminbaraandasochreflekterautflykt
som jag faktiskt lyckades klämma in dagen efter ledigheten.
En utflykt behöver inte vara lång, långt borta eller avancerad
det räcker gott och väl till ett solrosfält ett stenkast från stan på väg till jobbet.
"Andningen" brukar oftast lösas hemma men denna gång
fick det bli med favoritutsikten ..... Vättern.
Resultatet av reflektionen blev mycket som inte dokumenteras här
och lite som gör det.
Jag har valt att inte skriva speciellt ingående om mitt jobb
och kommer inte göra det nu heller
men ibland kommer några tankar upp som kan vara värda att dokumentera.......
som då när jag stod här mitt i solrosfältet med Vätterutsikt och andades.
Here we go med det lilla:
Först och främst att fortsätta att planera in ännu mer ledig tom tid i almanackan.
Även om den sen inte alls blir blank utan alltid lyckas fyllas med
umgänge med små älsklingar,
fastighetsjobb och tusen roliga projekt hemma så är det en
helt annan positiv full rulleblankhet.
På jobbet är det alltid mer eller mindre stressigt med ständiga deadlines,
snabba beslut och förändringar.
Jag är väl medveten om vet att det höga tempot inte är något som kommer förändras
men det där med att A L L T I D bli avbruten
mitt i något som kräver extra koncentration och alla ständiga prioriteringar
gör att det ibland behövs en "andning", en blank ledig förmiddag
och lite extra reflektion som här i solrosfältet.
Även om jag i grund och botten gillar både tempot, förändringar och variation
var en av reflektionerna hur många år till det är hållbart och vad vill jag.
Det har snart gått ett år sedan jag bytte jobb
eller bytte är väl kanske inte den rätta benämningen
mer en förändring tillbaka till vad det egentligen står på arbetsbeskrivningen.
Från receptionist med stort R till
att numera "bara" vara administratör inom säkerhet,
redovisning, försäljnings och en massa andra uppföljningar,
daglig bemanningsplanerare plus femtioelva andra
varierande administrativa arbetsuppgifter i femtiotolv olika program förutom allt i excel.
Alla dessa program som dessutom ständigt
uppdateras lika ofta utan som med utan förvarning
plus att de då och då byts ut mot nya att lära sig.
Ja jag ser hur rörigt det ser ut i skrift men det är ren och skär fakta.
Att gå från att ha en öppet reception med service och tillgänglighet
fjorton timmar/dag till som nu bara två ........
d v s från sex på morgonen till åtta på kvällen
till en timme på förmiddagen och en på eftermiddagen innebär såklart
bara det en stor förändring.
Om man blev avbruten vid disken innan så sker det numera istället via
chatten, mail, telefon och knackningar för många av arbetsuppgifterna
innebär såklart medarbetarkontakt.
Vissa av "receptionsuppgifterna" fick av förklarliga skäl lämnas över till andra
och det var svårt att tro att det skulle funka med den förändringen
och minskade personalservicen på ett så stort företag
men det gör det faktiskt.
Pandemin kom lägligt om man kan uttrycka sig så.
Den ”hjälpte till” då i princip alla externa besökare förutom
hantverkare minskade drastiskt
eller rättare sagt fram till helt nyligen har de i stort sett var obefintliga.
De flesta anställningsintervjuer och intron
som också varit ett ständigt återkommande
”störningsmoment" har lösts digitalt och för att inte tala om stoppet
av utlåning av möteslokaler.
Allt det har gjort sitt till att alla de dagliga externa besökarna
gått att räkna på om inte en hand så i a f på två.
Själva förändringen med en total ombyggnad
och ändring av vårt lilla kontorslandskap/reception med sex arbetsplatser
till ett mini med bara tre tog ett halvår att genomföra
och har med facit i hand blivit riktigt bra.
men som tur är får jag ju det några timmar per dag i a f.
Ehhhh ja jag vet ..........
på tal om det där med behov av tystnad som jag skrev om senast igår
men tystnad och socialt är inte det samma :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar