En envis axel har fått mej att stanna upp och fundera en hel del om livet. Känns som vi bara kört på i 190 de senaste åren och att det hela tiden accelererar både med jobb och privat. Dags att stanna upp och bromsa när jag är tillbaka igen på jobbet ,och även försöka låta T få koppla av ibland oxå :-) Det är svårare ,när jag har 1000 projekt som han bara "måste" fixa. Fast det kan man ju kalla avkoppling att borra lite, måla lite o annat småfix. Så fort det blir läge har han lovat att börja bygga vår "Carpe Diem dröm" . Då lär det bli allt annat än avkoppling. Vi brukar hämta energi på den årliga långresan på vinter/vår men i år blir det nog ingen pga den f......e axeln. Har inte gett upp hoppet helt men tiden går och vi vill inte åka så långt fram i vår . får se vad som händer. Det värsta är att det inte går att påverka sjukvården det har jag insett efter snart 4 månaders erfarenhet.
Romantiska grejer kommer fram ur gömmorna igen . Mina gamla silvermuggar dök upp i ett skåp så T fick nåt att göra framför tvn .De var inte lättputsade efter 45 !!!!!! år undanstoppade. Ett gammalt fönster med spegel som han hade fullt sjå med att ta bort den vita färgen för ett antal år sen fick han måla vitt igen.Mina spetsar mår fint i rosenlådorna. Ordentligt sorterade och prismärkta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar